112.
Jag hade precis gått och lagt mig för att sova. Men kände mig konstig i magen. Det knep och kändes till och från som någon stack en kniv i min livmoder.
Efter ca 10-15 minuter gick smärtan över till hjärtat. Då fick jag lite panik. Vänster armen kändes kall och stack. Jag blev snurrig och kändes som jag behöve spy. Men jag hade ingen ork att resa eller röra mig.
Jonte som låg brevid fick panik. Först ringde han vårdgaiden. Det dom sa var "ring 112 nu! "
När dom sa det vart det ännu värre. Hela rummet snurrade, hjärtat dunkade ännu hårdare och jag fick röda utslag på bröstet.
Först tänkte dom skicka en ambulans. Men sedan fick jag själv prata med en läkare. Hon bad mig göra massa saker hemma. Typ som "håll händerna i luften" , kläm jontes händer det hårdaste jag kan, ställ dig upp, skaka av dig yrseln osv.
När jag hade gjort allt detta var värken som bortblåst. Dock var jag väldigt snurrig och fortfarande illamående. Hon frågade om jag ville att det kom någon för att kolla mig. Men jag sa nej. Ville mest bara sova.
Så det slutade med att hon bad mig ringa tillbaka ifall smärtan kom tillbaka för att då åka in till sjukan. Hon rekommenderade att ligga och ta det lugnt, drick te och andas lugnt.
Jonte fick fixa te. Han var så gullig. Han hyperventilerade genom hela kvällen och var så orolig. När det började bli bättre och jag var påväg att somna så sa han "jag vet inte vad jag skulle gjort om nånting hände dig älskling" så kom det en tår från hans öga.
Han är verkligen världens finaste kille.
Idag har jag varit hemma och tagit det super lugnt. Stängde mitt schema imorse för jag inte fått in några kunder.
Idag kommer min kamera också! Weeeej!
Jaja hörs snart.
/L